Tick tick tick...

…..Vet inte om det är den biologiska klockan i mig som gör sig påmind, men när jag ser de två skrattande bebisarna på tv, reklamen ni vet, så blir jag alldeles varm i hjärtat . <3
Värmen sprids till en längtan, och jag känner hur jag får något moderligt i blicken.
Undrar om ett barn skulle fylla det tomrum jag ibland känner?
Det är ju tur att vi ej är på stenåldern, för då borde jag väl varit mormor redan, och i nuläget är jag inte ens mamma!
Nåväl, tiden får utvisa om det är meningen att det skall bli några barn.
Det är ju inte alldeles försent ändå...=)
Brukar skoja med min kära mamma om att det nog inte bli några biologiska barnbarn från mig och prinsen, utan ev att det blir Ping och Pong (våra fantasi-adoptiv barn från Vietnam) istället som skuttar runt i trädgården och plockar äpplen och är sådär glada och fryntliga som barn alltid är!
Eller är de? ;)
Och vid närmare eftertanke, när jag nån gång zappar förbi de där föda-barn-på-bästa-sändningstid-i-TV, jaa, då blir iallfall jag en smula förskräckt och eftertänksam....och då är tanken på Ping & Pong rätt så angenäm ändå...

Ljus & Kärlek