GLÄDJE!

JAG FICK DET!! JAG FICK JOBBET!! =D

Om ni läste gårdagens inlägg så vet ni att gårdagen var en sån riktig bottendag, riktigt tvärsjunk-asledsen-dag.
Bra att ha sådana dagar ibland också så man kan uppskatta de mindre bra/kalasbra/turbobästaste dagarna mera!
Hujeda mig så käck jag lät där. (BLÄ)
Låt mig förklara mig....
Det jag menar är att ibland måste man få tillåta sig att vara ledsen, låta tårarna komma och gå in i den känslan, hur smärtsamt det än må vara.
Dock brukar det ändå kännas något lättare efter att man bearbetat känslorna, även om det är überjobbigt som fasen just i den stunden man är där.
SEN kan man ta nya tag.

Jag vaknade i morse och kände mig starkare, redo att ta nya tag.
Jag skrev en lista över jobb jag tänkte söka samt lite annat på en ”att-göra-lista” (älskar ju sådana jag =) det är ju så kul att stryka det man hunnit med..=)
Visst, det sved väldigt när jag tänkte på att jag säkerligen försuttit min chans med jobbet jag sökt, men nu ville jag blicka framåt och ej tänka på mitt nederlag.
Jag och prinsen åkte och handlade och sen sen så började jag baka tekakor till Lars-prinsens och Daniels (Lars bror) anställda, som en rar gest.
Mitt i baket så ringde det.
Det var den underbara Susanne som ringde och sade att de ville anställa mig.
Jag blev så himla glad så jag fick rysningar och fick sätta mig ner.
Jag stammade fram att jag ej fått fram riktigt vad jag ville på intervjun men hon hade full förståelse för min nervositet och hon tyckte att jag hade bra energi, fart och fläkt och att jag skulle passa i bra deras butik.
GLÄDJE!
Jag blev så till mig så att jag gjorde en massa olika former på tekakorna, bla tekaksgummor. =) De blev väldans fina de. =)
Resten av dagen vart helt suverän med vedstapling och lastande av brädor.
Rätt så lustigt incident var att när vi änterligen var klara med jättehögen av brädor (som minsann skulle in i dag) så brölade jag högt och ljudligt ”starwars-musik-temat” för att triumfera att jag lastat in allt. Givetvis kom det då precis folk uppför vår väg.
Tack för den. Men...jag bjuder på den glädjen. =)

Till sist:
Tack Susanne, och tack Ulf för att ni såg mig på riktigt och såg den jag är.
Jag kommer att göra mitt allra bästa. Det lovar jag. <3

Ljus & Kärlek

Deppigt värre

Oj, nu har tiden sprungit iväg igen och jag har återigen inte underhållit min kära blogg.
Just nu är jag ganska så stissig angående ett jobb jag sökt.
Det gick inte så bra som jag hade tänkt tyvärr.
Det blev tokigt ifrån början då jag sände dem fel CV, ett CV som i inledningen riktade sig till ett annat jobb jag sökt. Klantigt som ***. Återigen har alltså min iver förstört för mig.
Det hela började med datahaveri, och när jag till slut fått ordning på internet så skickade jag givetvis fel. Jag ville så gärna visa hur intresserad jag var och få iväg mina papper så fort det bara gick.
Jaja, det sägs att det finns en mening med allt som sker men ibland undrar jag.
Jag har tagit åtskilliga dåliga beslut, gjort fel val pga att jag är så jäkla ivrig.
Många av de skador jag haft under åren bottnar också i min iver
Allt ska ske nu nu nu.
Jag är också rädd att jag ej riktigt kom till min rätt på intervjun då jag var väldigt nervös, det var trots allt min första jobbintervju nånsin (!).
Mina jobb har tidigare avlöst varandra och jag har alltid blivit erbjuden jobb och således aldrig behövt söka.
Nåväl, förhoppningsvis har jag nu lärt mig nåt på kuppen.
Just nu känns det ganska deppigt dock.
Skulle kunna älta detta till atomer, men jag väljer nu att bara berätta detta lilla och jag skall nu försöka gå vidare i mitt sökande. Trots allt så måste jag ha det förbenade körkortet först.
Lars var så gullig igår när jag sade till honom att jag ej tror att jag får jobbet, då sade han att då är det deras förlust. Han är rar han.
Jag bara längtar, verkligen längtar, efter att jobba med service igen. Jag saknar den stimulansen oerhört mycket av att få göra folk glada och nöjda. Att få känna mig behövd, uppskattad och älskad för mina insatser. Älskad kanske var lite överdrivet men...jaa, jag hittar inget annat ord nu.
Deppig som sagt.
Saknar mina vänner i stan.
Saknar min familj.

Min kära lillebror har varit en sån otrolig klippa nu i det sista då han med ett enormt tålamod har guidat mig angående den nya telefonen.
Min iphone-telefonernas telefon. Hade det inte varit för Alf hade jag väl suttit och stirrat på den fortfarande.
Detta inlägget blev ej så muntert direkt. Har skrivit massor av inlägg i huvudet, roliga sådana men idag kommer det ej ut nåt kul. Kanske senare.
Ska ut och jaga endorfiner strax, då känns det säkert bättre sen.
Kanske skriver jag en snutt senare och istället berättar lite roligare nyheter.
Behöver ladda batterierna först.

Kramar, ta hand om varandra

Helg på Hedarna

Det har varit några underbart soliga dagar här på Hedarna med långa promenader och huspyssel. Lars har kört en massa ved med traktorn och jag har bakat, läst, skrivit och joxat.
Igår när jag skulle ut på min promenad så var jag sugen på att testa en ny väg, eftersom jag dagen innan råkat ut för den arga hunden på min vanliga runda.
Den här hunden är stor, arg, skäller som en vilde och han beter sig som att han äger hela Kville.
Han bor alltså på en gård och rundan innefattar en väg som är UTANFÖR hans domäner, men det bryr sig inte denna kax-Pelle sig om utan han skuttar ”glatt” ut och skäller som aldrig förr.
Jag är INTE förtjust i den besten.
Så igår fick det bli en annan tur och det funkade ju det med. =)

Igår morse när jag satt här i köket och kollade min mejl så fick jag syn på en (i mina ögon) stor spindel som paraderade runt på en av stockarna i taket.
Mitt nyfunna indian-mockasin-mod från dagen före var som bortblåst och jag stirrade på denna otäcka varelse säkert en halvtimme.
När den sedan i ljuset av en av fönsterlamporna stegade runt så blev den tre gånger så stor pga skuggan. Jag tyckte nästan jag kunde se hur den flinade.
Detta var en smula traumatiskt vill jag lova.
Jag smög in till prinsen och lade mig igen och när vi sedan gick upp var spindeln borta.
För den här gången.

Ljus & Kärlek

Rapport från Hedarna

Det har varit några turbulenta veckor med mycket känslor inblandade.
Ilska och frustration, glädje, skratt och många tårar.
Lite såsom livet faktiskt är skulle man kunna säga.
Då jag inte är så teknisk lagd så har målet för ilskan (bland annat) varit över datorn som givetvis bråkat med mig. Ibland kan jag nästan känna hur dumstruten växer på huvudet och når taket.
En morgon så försvann alla dokument, eller snarare så funkade det ej att öppna ”open office” över huvud taget. Det slutade med en timmes uppgiven gråt, jag kände mig totalt värdelös en stund.
Då gick jag och lade mig igen och sov en stund och livet kändes något lättare efter lite sömn.
Min älskade man löste problemet när han kom hem, han är en pärla han.

Den underbara prinsen har byggt färdigt min fantastiska ”walking closet” också.
Kalasfin blev den, och nu fattas bara en stor spegel, sisådär en hundra galgar och diverse annat.
Det tog ett par dagar att packa upp min gigantiska garderob samt sortera allting.
Detta var verkligen görskoj eftersom jag älskar kläder, dock tog det roliga slut när jag upptäckte att det saknas massor. Vet ej vad som hänt om det varit stöld här, (fast det verkar ganska otänkbart) eller om nån norpat på gatan i stan när vi flyttade, men eftersom jag är ”nojighetsministern” verkar detta också ganska otänkbart eftersom jag knappt släppt varken bil eller lastbil med blicken de gånger vi kört grejer.
Det skulle i så fall vara Usain Bolts kusin, Börje Bolt som snabbt som en iller norpat en kartong och sen pipit iväg, men nä, det verkar väl ganska otänkbart det också.
Nåväl, detta har grämt mig nu ett par dagar och jag har säkert gråtit en hel hink med tårar, men nu är det ”bara” att ladda om och se framåt. Hoppet finns fortfarande att dessa kläder skall dyka upp.
Lars min älskade, har tröstat och han är lugnet själv denna underbara man. Som tröst har han nu köpt en iphone till mig som kommer nästa vecka. Det skall bli riktigt roligt med en riktig telefon nu när jag haft en ”Kalle Anka telefon” i snart två år med ett kasst abonnemang.
Min tekniska lillebror skall ha lektion med mig i helgen angående hur den funkar.
Vi får hoppas att han är utrustad med en stor skopa tålamod. ;)

Igår såg jag förresten en hare, stor som en björn som skuttade förbi här på gärdet och varje dag ser vi rådjur som betar runt huset. Renar som jag sade, men då sade Lars att ”vi bor ju inte i Norrland”...
nänä, den lille stadsbon hon lär sig nya saker hela tiden. ;)
Blev också överraskad av en spindel i morse som kilade på golvet inne i skafferiet, prinsen kom efter mitt vrål och tog bort den. Sen när jag en liten stund senare skulle in där igen så satt det en till jäkel där...då smög jag likt en mockasin-indian med dammsugaren fram och WROOOOOM åkte den in. Det var mycket modigt av mig tycker jag. =) Nu är jag mest rädd att han skall hitta ut ur dammsugaren, förstärkt av damm och dubbelt så stor och sugen på hämnd. Brrrrrrrrr-hemska tanke

Trevlig helg