Deppigt värre

Oj, nu har tiden sprungit iväg igen och jag har återigen inte underhållit min kära blogg.
Just nu är jag ganska så stissig angående ett jobb jag sökt.
Det gick inte så bra som jag hade tänkt tyvärr.
Det blev tokigt ifrån början då jag sände dem fel CV, ett CV som i inledningen riktade sig till ett annat jobb jag sökt. Klantigt som ***. Återigen har alltså min iver förstört för mig.
Det hela började med datahaveri, och när jag till slut fått ordning på internet så skickade jag givetvis fel. Jag ville så gärna visa hur intresserad jag var och få iväg mina papper så fort det bara gick.
Jaja, det sägs att det finns en mening med allt som sker men ibland undrar jag.
Jag har tagit åtskilliga dåliga beslut, gjort fel val pga att jag är så jäkla ivrig.
Många av de skador jag haft under åren bottnar också i min iver
Allt ska ske nu nu nu.
Jag är också rädd att jag ej riktigt kom till min rätt på intervjun då jag var väldigt nervös, det var trots allt min första jobbintervju nånsin (!).
Mina jobb har tidigare avlöst varandra och jag har alltid blivit erbjuden jobb och således aldrig behövt söka.
Nåväl, förhoppningsvis har jag nu lärt mig nåt på kuppen.
Just nu känns det ganska deppigt dock.
Skulle kunna älta detta till atomer, men jag väljer nu att bara berätta detta lilla och jag skall nu försöka gå vidare i mitt sökande. Trots allt så måste jag ha det förbenade körkortet först.
Lars var så gullig igår när jag sade till honom att jag ej tror att jag får jobbet, då sade han att då är det deras förlust. Han är rar han.
Jag bara längtar, verkligen längtar, efter att jobba med service igen. Jag saknar den stimulansen oerhört mycket av att få göra folk glada och nöjda. Att få känna mig behövd, uppskattad och älskad för mina insatser. Älskad kanske var lite överdrivet men...jaa, jag hittar inget annat ord nu.
Deppig som sagt.
Saknar mina vänner i stan.
Saknar min familj.

Min kära lillebror har varit en sån otrolig klippa nu i det sista då han med ett enormt tålamod har guidat mig angående den nya telefonen.
Min iphone-telefonernas telefon. Hade det inte varit för Alf hade jag väl suttit och stirrat på den fortfarande.
Detta inlägget blev ej så muntert direkt. Har skrivit massor av inlägg i huvudet, roliga sådana men idag kommer det ej ut nåt kul. Kanske senare.
Ska ut och jaga endorfiner strax, då känns det säkert bättre sen.
Kanske skriver jag en snutt senare och istället berättar lite roligare nyheter.
Behöver ladda batterierna först.

Kramar, ta hand om varandra