HJÄLP!

Idag kom den----den första STORA spindeln.
Svart och stor och avlång.
Jag är fortfarande i chock och mår faktiskt lite illa.
Som TUR var så var prinsen hemma, han kom hem igår efter nära tio dagar iväg.
Jag vet ej vad jag skulle gjort om jag varit ensam. På riktigt.
Nu kunde jag dock skrika på honom-min man-min hjälte, medans jag själv stod här och skakade.
Känner mig nästan som en sån där sagoprinsessa (jojo, ELLER HUR ;) som ropar på sin hjälte i rustning och svärd som skall dräpa den elaka draken.
Fast i verkligheten har jag raggsockar, är osminkad med diskborsten i näven och prinsens svärd blir en sopkvast, men en hjälte, det är han allt. Min hjälte. <3
Hujeda mig som sagt, jag mår lite illa, men jag är oerhört tacksam att jag slapp tackla detta denna gången.
Pust

Ljus & Kärlek